5 november 2019

Kom ihåg mig

Kom ihåg mig i november. Minns du mig? Minns du att det inte gjorde lika ont? Minns du att det gjorde precis lika ont? Jag minns kafébesök inne i stan, saffransskorpor och prince vladimir i röda koppar. Jag minns röda löv fotograferade med min samsung. Besök hos min psykolog och tights i 30 denier, för tunna för att klara av novembervindarna.

Jag minns MEP, MER, och GRA. Att gå mellan lektioner, ta med halsduken överallt för att elementen i mediasalarna aldrig blev riktigt varma. Gå till cafeterian innan FRA och swisha den som hade med sig kort. Oatlys chokladdryck och en påse lättsaltade chips. Kanske en ostfralla också. Förmodligen en ostfralla också.

Jag minns den korta promenaden till vändplatsen där mamma kom och hämtade upp mig, orkade aldrig gå längre än så. Folk kanske tyckte att jag verkade lat eller bortskämd. Jag var bara väldigt väldigt ledsen. Väldigt, väldigt, ångestladdad. Jag visste aldrig hur många steg jag kunde ta innan benen vek sig. Oftast grät jag redan på stenen där jag väntade på bilen. Jag kommer ihåg november. Och jag kommer ihåg tystnaden som följde efter den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar