25 februari 2016

Vykort från Österrike, onsdag.

Det är torsdag, om två dagar början resan hemåt igen och jag kan inte vara lyckligare över att få ha tillbringat en tid här i Österrike tillsammans med mina underbara kompanjoner. Är så galet, klyshigt, töntigt kär i höga berg och all den natur som omringar den. Blir verkligen inte mätt.
Igår tog vi oss tillbaks till Hintertuxer-glaciären och möttes av en decimeter nysnö. Pappa och jag kan ha skrikit och tjutit av lycka på vägen upp i gondolen. Även om kroppen börjar mumla lite svagt att man borde vila nu så kunde vi bara inte låta bli att ta vara på a l l t. 
Pappa och jag lyckades, efter lite för många försök och undersökningar, ta oss in till självaste glaciären och det var verkligen något av det häftigaste jag sett. Att kunna lägga sin hand mot en iskall yta som existerat i århundraden, följa dess linjer och kontraster som naturen skapat själv är en märkligt fantastisk känsla. Vid sista bilden skrek han "Hanna, detta kan bli det sista åket jag gör om jag hamnar på en snölucka, men bilden kommer bli bra älskling okej?". Kände mig kolugn, aldrig känt mig tryggare.
  
(Mormor och farmor: ni kan vara lugna, allt gick jättebra ingen skada skedd utöver det vanliga<3)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar