14 juli 2015

Och så var det ur världen, inte sant?

Hej vänner, främlingar, ofrämlingar. Hur är det med er? Mer eller mindre älskar ni det gråmulna så kallade sommarvädert precis som jag? Eller längtar ni efter solen och värmen och fräknar som klär huden likt kristaller precis som jag? Ja ni. Jag känner mig väldigt delad kring allt just nu, precis som min avokado. Det har varit ett par tuffa veckor, men det börjar bli bättre - nästan för varje vecka som går, kanske till och med för varje dag.
Under de två senaste veckorna har jag börjat mitt sommarjobb, gråtit på sommarjobbets parkering, sagt upp mig från mitt sommarjobb, fått ett nytt jobb med hjälp av sjukligt förstående människor; och så var det ur världen. Jag har fått se mamma komma hem från sjukhuset, fått se henne åka tillbaka dit igen med allt för hög crp, fått se henne hamna på intensiven igen, fått se henne komma hem igen; och så var det ur världen. Eller nej. Faktiskt inte, det är faktiskt inte ur världen. Precis som jag skrev i förra inlägget (detta) så är dyningarna kvar, och om stormen var rejält stor så blir också dyningarna rejält stora. Men de minskar för varje vecka och för varje dag som går, och det är okej. Det är okej att inte vara okej, okej? Okej.
Nåväl, tillbaks till min avokado. Calling all the avokado-planterings-experter(!!!!). Vad är nästa steg? Plantera hela kärnan? Vänta ÄNNU längre? Försöka plocka ut roten och blomman och plantera separat? Mår den bra eller dåligt? H j ä l p ! Får se om jag kan göra lite detektivarbete på pinterest om inte någon av er har något hjälpande tips för min stackars delade avokado.
Ta hand om varandra men glöm för all del inte bort att ta hand om er själva också, kram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar