21 april 2015

Not to spoil the ending.

150315
Andas sakta in och andas ut ännu långsammare, som om luften var av glas. Men på ett sätt är den väl också det. Skör, ömtålig, så skör att vi inte ens ser den vid första anblick.

Funderar, grubblar och undrar; när tar det slut? När känner vi glädje igen? Och när kommer sorgen tillbaka? Kommer den och går, eller finns den alltid här? Har vi lärt oss att leva med den i vårt undermedvetna? Det tar tid, allt tar tid - men jag ser och längtar, åh vad jag längtar, efter dagen. Dagen då den stora glädjen hittar sin väg tillbaka hit igen.
Not to spoil the ending, but everything is going to be okay. People always wish for life to be like a movie, but if you think about it, it is. We go through  pain, heartache, love, happiness, loss, anger, every emotions so avidly portrayed in the films we love so well.

But in the end, there is closure, there is resolution, there is love.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar