15 mars 2015

Om självporträtt och vecka elva.

Hej där! Mellanrummen här blir bara större och större samtidigt som mellanrummen i livet krymper för var dag som går. Livet i sitt esse. Med mig är det väl okej, bra, antar jag. 

Den senaste veckan har jag spekulerat över framtiden med mina bästa kompanjoner, haft välbehövliga prat och diskuterat allt eller inget sent in på nätterna, fortsatt med att sick-sacka mig igenom skolan och dessutom spenderat en dag i Stockholm. Mer om det sistnämnda skriver jag, förhoppningsvis, om i veckan. 
Tills dess, ha det fint och ta hand om varandra! Kram.
//Vi var så säkra då, så säkra att vi glömde vad vi var säkra på.
Det är mycket som man inte vet att man inte vet
Förns de e för sent.

Vi visste inte vart vi skulle då, så vi kom aldrig dit.
Körde i 180 mot ett stup, mot rött till slut.
Vi anade ingenting, fröns det va för sent.//

För sent/Oskar Linnros
Från spellistan //marsapril.

1 kommentar:

Skriv en kommentar